Den mjukslipade i Venedig

Tillbaka till den blå madonnan. 10 år senare stöter jag återigen på henne i Italien, denna gången som en skulptur i fullskalestorlek i en kyrka i Venedig. Ljusen, blommorna och fotografierna vid hennes fötter visar hur stor Marias betydelse är för många människor. En Maria som tar hand om och förstår den vardagliga människan. En som tar emot utan frågor.
Som konstnär funderar jag på utformningen av skulpturen. Hon är så mjukslipad, vän och kravlös. Ja, helt klart mottagande. Men vem är det som tar emot? Inte hade en madonna i gestaltningen av en 50-årig lagom fulvanlig kvinnogestalt sittande på en köksstol fått samma högar av kort framför sig, även om hon varit mjukslipad och beige-blå. Så vilken Maria är det vi har behov av idag och är det den samma i Italien som i Sverige?

Den mjukslipade i Venedig