Maria och den Andre

När jag har valt att ge utställningen namnet "Maria och den Andre" låter jag Maria vara det egna jaget medan den "Andre" är det som är "bortom oss själva".

Utställningen sker i ett stort kyrkorum, ett symboliskt mikrokosmos, där västsidans port öppnar sig till människornas värld utanför och östsidans absid med altare och guldmosaik riktar sig till det gudomliga. Mellan dessa portar, den synliga och den osynliga, rör vi människor oss i rummet. När jag väljer att placera konstverket "Marias hjärta" vid västporten låter jag henne representera det mänskliga. I rummets andra sida, så långt bort man kan komma från henne, finns Jesusmosaiken högst uppe i absiden. För henne blir bilden av Jesus den "Andre", motsatsen som kompletterar henne, den hon längtar efter. Men Jesusmosaikens motiv skildrar även hur Gud också längtar efter människorna. Med min bild "Marias hjärta" använder jag hela det stora kyrkorummet för att gestalta hur människa och Gud söker varandra, längtar efter varandra och möts, tvärs igenom kosmos.

Han och hon möts i den andres "Du". 

mer info på www.kerstin-jakobsson.com

Utställningen är på plats

Allt kommer på plats. Alla domkyrkans rum har fått sina konstverk. I kryptans dunkel finns vaxmålningarna. De snart 900 år gamla stenväggarna har endast några spik här och var. Det är de som avgör var bilderna kan hänga. I det svaga ljuset glimrar guldet i bilderna varmt.

Ovanför kryptan, i den sjuarmade ljusstakens kapell, står den stora väven "Marias liv". Här är den unga Maria blå, och den gamla mörkt violett och svart. Mellan dem har många människor på Filippinerna broderat sina symboler i rött under det svävande Jesusbarnet.

I dopkapellet mitt emot möter kyrkorummets gamla Mariaskulptur en av mina bilder "Trösterskan" och en bön till "Erfarenhetens Maria"

Längs mittskeppets norra sida finns tre "Donnor" i en halvcirkel. Deras ljusa och spröda broderier liknar teckningar. Bilderna är lätta och luftiga och utstrålar kärlek mellan föräldrar och barn, långt ifrån tidigare århundradens stela madonnabilder.

Till slut sitter nu "Marias hjärta" på västväggen bredvid den stora ingången. Här kan nu hjärtat under en månads tid samtala med ett annat konstverk i domkyrkan, den stora Jesusmosaiken i absiden. Avståndet mellan dem är stort, deras olikheter enorma. Han är stor, naturalistisk och innesluten i sten. Hon är mindre, stiliserad och av broderat ljus. För mig representerar de man och kvinna. Mellan dem ser jag en tänkt linje av samtal och i det mötet försvinner både tid och rum. I symbolisk form blir allt ett, och mycket, mycket nära. 

Donnor - vår tids madonnor

Den tredje serien bilder jag visar i domkyrkan har motiv med mammor med barn. Tekniken är spröda broderier i silke på diskduk. Materialet i diskduken signalerar vardag men motiven skildrar en varm närhet mellan förälder och barn, långt ifrån tidigare århundradens strama madonnabilder. Vikningarna i diskdukarna finns kvar och bildar kors i bakgrunden, nästan osynligt påminner de om hur Jesus slutade sitt liv.

Marias hjärta

Det nya konstverket är nu klart. Målad, broderad och monterad. Elkablarna till alla de små lamporna fixade och klara. Imorgon bär det av till Lund med hela utställningen för hängning. Det känns fint att få avrunda mitt arbete kring Mariasymbolen genom utställningen i Lund.

För mig har Mariaskildringarna först varit högst irriterande, sedan intressant. Det finns med i mina bilder. Längs med vägen har de också blivit mer och mer stiliserade. Mitt nya konstverk för utställningen i Lund har formen av ett öppet hjärta. För mig är det Marias hjärta som omfamnar världen och med det känns det också som om "min Maria" blivit fri genom hjärtats öppenhet. Med små glimrande ljus omfamnar Marias hjärta världen. Jag tycker det blir ett fint slut på en lång resa tillsammans med Maria.

Den andra serien Mariabilder

De här bilderna är också vaxmålningar, precis som den första serien. Men denna gången har jag målat på sågat trävirke som suttit på en 150 år gammal skvaltkvarn. Målningarna närmar sig kaligrafin i sitt uttryck. Några snabba bestämda penseldrag ger målningen sitt innehåll. Här finns ingen tid för tveksamheter. Dessa Mariabilder blir därför också mer rakt på i sin skildring av Maria och jag närmar mig hennes inre. I den sista bilden finns bara ett enkelt ansikte, som en meditation över ett liv som Maria.

Brädgården - materialhandeln för en textilkonstnär

Jag tillbringar betydligt mer tid i brädgårdar och elavdelningar än i textila affärer. Det är upphängningar, belysningar och inramningar som behöver fixas eller rent av uppfinnas. Sen är det också mer inspirerande att gå runt och "skrota" bland andra material än de man oftast använder. Idag har jag varit i Löberöd och införskaffat trävirke, strömbrytare och elkabel. Nu ska textilkonstnären såga, måla och skruva.

Marias döttrar lika osynliga som Maria själv

För mig som konstnär är det både inspirerande och utmanande att arbeta med konsthistoriens mest skildrade kvinnofigur. Mest spännande, för kvinnan bakom myten är märkligt anonym. Den mest kända kvinnan i världshistorien är i det närmaste osynlig bakom myten. I Bibeln står det egentligen inte så mycket om Maria. Större delen av sitt liv måste hon dock ha levt ett mycket vanligt kvinnoliv med vattenhämtning, matlagning och omhändertagande av den allt större barnaskaran. 

Maria fick ett okänt antal barn efter Jesus. Sönerna är namngivna, så dem vet man är fem. Men på Bibelns tid var kvinnor och döttrar sällan värda att skriva något om, så därför finns det inga namn på Marias döttrar. Det går inte ens att med säkerhet säga hur många de var, men kanske var de tre. Dessa tre namnlösa döttrar har jag valt att använda mig av i detta konstprojekt, som en motpol till Mariasymbolen.

I mellanrummet, eller snarare tomrummet, mellan Maria och hennes döttrar möter jag igen alla de kvinnor runt om i världen som talade med mig om behovet att synliggöra kvinnors liv och andlighet i vår egen tid. De som uppfattade sig själva som osedda.

detalj från Mariamålning

En flagnad Maria

Vad väljer vi att synliggöra?

Maria är tillbaka i den protestantiska kyrkan. Många hävdar säkert att hon aldrig varit borta, men i så fall är det hennes betydelse som förändrats. Vilket är minst lika intressant. Den Maria som lyfts fram i kyrkorum idag är inte en ung, ljuv madonna med lilja i handen, utan en inåtvänd kvinnogestalt i flagnade färger. Men hennes utstrålning är stark och förmedlar ett annat tidsperspektiv, den tid som ger utrymme för anknytning, kontinuitet och fördjupning.

Genom Marias av århundraden nötta gestalt kan vi uppleva historiens långsamma andetag och hon förmedlar i all sin stillsamhet en känsla av delaktighet i att vara människa. Maria långt före oss och alla generationerna sedan dess har alla försökt förstå det möjliga i livets båda ytterligheter, jublande Gudskontakt och djupaste smärta. Maria förmedlar detta utan att avkräva en tro i utbyte.

Under Marias mantel

Dags att brodera

Upp med den stora mattan på broderibordet! Så, hur kan jag nu gå vidare? Jag vill skapa en motsats till Jesusmosaiken i domkyrkans absid så att den och min "Maria" kan tala till varandra tvärs över domens stora rymd. Jesus är naturalistiskt återgiven, han är stor, för att inte säga jättelik och han är i sten. I mina tankar representerar Jesus "han som välsignade världen". Maria kommer i sin tur att representera "hon som omfamnade världen". De två ska verka ytterligt olika så att deras gemenskap verkar otrolig, ja rent av omöjlig.

påbörjat broderi

Om Maria och hennes tre döttrar

Det faktum att så många kvinnor samtalat med mig om att de kände sig osynliga i den andliga vardagen kopplade jag samman med mina egna tankar kring Maria.

Som symbol har Maria blivit stark, trots att det står så lite om henne i Bibeln. Eller är det kanske tack vare att det står så lite om henne? Om Maria fått fler barn än Jesus kan människor också ha olika åsikt om. Men om det är sönerna som är namngivna i Bibeln, så fanns det på den tiden ingen anledning att skriva ut namnen på döttrarna. De förblir osynliga, men kanske var de tre. Maria själv är också på sitt sätt osynlig, vi vet inte hurdan hon var. Det vi nu alla "vet" är tillbehör som vi gett henne längs vägen från då till nu, eller pålagt henne. Som dyrbar blå färg, eller att göra henne mjukslipat vän. 

Jag valde nu att använda mig av Maria och hennes tre döttrar , den mest avbildade kvinnan i konsthistorien och hennes osynliga döttrar som grund för en fortsättning på Signs. Ett konstprojekt till dem som känner sig osynliga med en Maria för vår tid. Så vilken del av Mariasymboliken väljer vi idag, och vilken väljer jag?

Osynlig i den andliga vardagen

Från arbetet med Signs in dialogue

Under 2006 - 2007 arbetade jag med ett konstprojekt som utfördes i kyrkorum, inte bara här i Sverige, utan olika världsdelar. Projektet kallades Signs in dialogue och genom det projektet fick jag möjlighet att möta flera tusen personer, de flesta av dem kvinnor i fyra världsdelar. Inom Signsprojektet skapades flera stora textila konstverk och sammanlagt 600 medverkade i konstprojektet. Varje deltagare skänkte en personlig symbol och till den fäste de ett meddelande eller en bön. Många av dessa 600 deltagare broderade själva sina symboler på konstverken och under tiden samtalade de med mig om både vardagsliv och tro. Det blev många intressanta samtal tillsammans med många, många kvinnor. Återkommande berättade de för mig att de ansåg det var viktigt att just kvinnors andlighet blev mer synliggjord och att det var av den anledningen de valt att delta i konstprojektet. De såg sig ofta som osynliga, sa de.

Dessa samtal har sedan följt mig. Vem känner sig osynlig i den andliga vardagen, eller är det kanske snarare, utan betydelse?

Konstverk som kommer att visas på utställningen i Lunds domkyrka