När jag har valt att ge utställningen namnet "Maria och den Andre" låter jag Maria vara det egna jaget medan den "Andre" är det som är "bortom oss själva".
Utställningen sker i ett stort kyrkorum, ett symboliskt mikrokosmos, där västsidans port öppnar sig till människornas värld utanför och östsidans absid med altare och guldmosaik riktar sig till det gudomliga. Mellan dessa portar, den synliga och den osynliga, rör vi människor oss i rummet. När jag väljer att placera konstverket "Marias hjärta" vid västporten låter jag henne representera det mänskliga. I rummets andra sida, så långt bort man kan komma från henne, finns Jesusmosaiken högst uppe i absiden. För henne blir bilden av Jesus den "Andre", motsatsen som kompletterar henne, den hon längtar efter. Men Jesusmosaikens motiv skildrar även hur Gud också längtar efter människorna. Med min bild "Marias hjärta" använder jag hela det stora kyrkorummet för att gestalta hur människa och Gud söker varandra, längtar efter varandra och möts, tvärs igenom kosmos.
Han och hon möts i den andres "Du".
mer info på www.kerstin-jakobsson.com